Avresedag från Rio

Med utcheckning från hotellet kl. 12.00. Flertalet i gruppen åt lunch och intog en sista Caipirinha på en till hotellet närbelägen restaurang. Caipirinha Kl. 15.00 avgick så transporten till flygplatsen för en tio timmar lång nattflygning till Lissabon. Därefter vidarebefordran till Stockholm under måndagseftermiddagen.

Lite kuriosa så här avslutningsvis: Efter ankomst till hotellet i Rio sent på kvällen den 18 november, och efter en lång resa från djungel-lodgen och Manaus, kollade jag som man brukar göra hotellrummets faciliteter, bl.a. minibaren. Hur jag än letade fann jag inte någon prislista till denna, den brukar ju annars finnas i anslutning till baren. Nåväl, timmen var sen och jag tog en sängfösare på vinst och förlust ur minibaren (5 cl whisky) och gick sen till sängs.

Dagen därpå klagade jag i receptionen över att prislistan saknades. Receptionisten var oförstående och menade att den nog måste finnas på rummet. Senare fann jag också densamma, inrymd i en allmän presentation av hotellets utbud och på respektfullt avstånd från minibaren, för att inte onödigtvis associeras till denna. En lusläsning av listan gav mig också den avskräckande informationen att en miniatyrflaska (5 cl) utländsk whisky betingade ett pris av 36 real (ca 150 kronor)! Efter detta blev det inget mer taget ur denna minibar.

Till saken hör att den flaska jag valde stod längst fram till höger i sortimentet, och var utformad så att den såg större ut än de övriga (men naturligtvis inte rymmande mer). Ett smart sätt att exponera en produkt, tillika lättförtjänta pengar!

Vid utcheckningen från hotellet fick jag vackert betala mina 36 real, för den dyraste whisky jag någonsin druckit. Omräknat till literpris skulle det bli ca 3.000 kronor per liter. Av skadan blir man vis, sägs det…

Minnesanteckningar Rio

LÖRDAGEN DEN 21 NOVEMBER

Dagens övningar startade som vanligt direkt efter frukost. Liksom tidigare dagar i Rio de Janeiro lämnade vår guide, Maud Kennedy, en hel del matnyttig information, i samband med att vi med buss förflyttade oss mellan de olika utflyktsmålen. Här följer ett axplock ur denna information:

– På en fråga rörande vissa ekonomiska realiteter i Rio, upplyste Maud oss om att inflationen i Brasilien låg på ca 3-4 procent, vilket får betraktas som lågt jämfört med tidigare mycket höga inflation.

– Med anledning av en stort uppslagen artikel i en av dagens Rio- tidningar om den kände arkitekten Oscar Niemeyers 102-årsdag, nämnde Maud att han nu efter en tids sjukdom, och vid denna aktningsvärda ålder, återupptagit sitt arbete. Niemeyer, född 1907 i Rio, har skapat många monumentala byggnader i staden och var även huvudarkitekt för Brasiliens huvudstad Brasilia.

– Flera av oss deltagare hade märkt att det knappt fanns några brevlådor i Rio. Maud omtalade att det är i stort sett endast vid postkontoren sådana finns.

– Vi passerade en park med palmer som hade märkliga utväxter på stammen. Maud berättade att det var det så kallade ”Canonball tree”. Det är ett vintergrönt träd, släkt med paranöt, och växer naturligt i tropiska norra Sydamerika. Det är inte heller svårt att gissa hur trädet fått sitt namn. Frukterna, som sitter längs trädstammen, har en diameter på mellan 15 till 25 cm. De har en illaluktande vit gelé inuti och är inte ätbara.

– Under bussresan passerade vi också en ”uppsamlingsplats” för gatubarn. På just denna plats inträffade den så kallade Candelariamassakern 1993. Då dödades åtta hemlösa ungdomar utanför en kyrka. Förövarna var troligen poliser som agerade utanför tjänsten och syftet var att få slut på tiggeri och stölder. Där fanns också ett minnesmärke inristat i själva trottoaren.

Vårt första utflyktsmål denna dag var Escadaria Selarón, i Santa Teresa (gatans namn är Rua Manuel Carneiro). Escadaria Selarón är en världsberömd trappa i Rio, ett verk av den i Chile födde konstnären Jorge Selarón, som ser sin skapelse som en gåva till det brasilianska folket. 1990 påbörjade Selarón en ”renovering” av den långa trappa som låg utanför hans hus. Sedan dess har han oförtrutet prytt denna trappa med myriader av kakel- och keramikplattor samt egna målningar, ofta i de brasilianska färgerna blått, grönt och gult. Trappan har 250 trappsteg och är 125 meter lång, och är täckt med mer än 2.000 kakelplattor (med alla möjliga motiv) från över 60 länder världen över. Selarón betraktar sitt verk som aldrig fullbordat och säger att denna galna och unika dröm får sitt slut först när han är död.
Escadaria Selarón

Nästa stopp var vid Sao Sebastiao Metropolitan Cathedral (Catedral Metropolitana do Rio de Janeiro), som är säte för ärkebiskopen i Rio. Katedralen är tillägnad Saint Sebastian, som är Rios skyddshelgon. Nuvarande katedral är byggd åren mellan 1964 och 1979, och ersatte flera gamla kyrkor som hade tjänstgjort som katedraler sedan 1676. Katedralen ligger centralt i staden, och påminner utifrån inte så lite om ett kärnkraftverk(!) till utformningen. Katedralen är konisk till sin form, har 96 meter som inre diameter och är 75 meter hög. Katedralen, som rymmer 20.000 stående besökare, har fyra enorma (64 meter höga) mosaikfönster, och är mycket vacker när man väl är inne i byggnaden.
Sao Sebastiao Metropolitan Cathedral

Dagens huvudmål var Sockertoppen (portugisiska de Açúcar), ett berg i Rio som har formen av en sockertopp. Sockertoppen ligger i utkanten av Guanabarabukten och mäter 396 meter över havet. Berget består precis som de flesta uppstickande berg i området av granit och kvarts. Toppen kan nås genom en linbana, ursprungligen byggd 1912, vilken är uppdelad i två delar. Linbanan börjar i Praia Vermelha, med mellanlandning på Morro da Urca. Sockertoppen erbjuder en strålande utsikt över Rio. På toppen finns också en vacker parkanläggning. Berget är förutom välbesökt av turister även populärt bland bergsklättrare.

Eftermiddagen var som vanligt under våra dagar i Rio avsatt för egna aktiviteter. Många badade eller promenerade längs Rios fantastiska stränder i den trettiofemgradiga värmen. Brasiliens framgångar i fotboll är lätt att förstå när mans ser tusentals ungdomar på stranden proffsigt leka med lika många bollar, och detta på ett sätt som man inte ser någon annanstans. En och annan av oss var säkert också ute på spaning efter något att köpa med sig hem. Detta hade under hela resan visat sig vara rätt så svårt, då utbudet av intressanta ting var magert, eller så fanns precis samma saker att finna hemma till ett bättre pris.

Som sig bör avhölls resans avslutningsmiddag på en ”Churrascaria”, d.v.s. ett brasilianskt stekhus. ”Churrasco” är ett sätt att laga mat, som grovt översatt från portugisiskan närmast står för vad vi menar med att grilla (barbercue). ”Carretao” (klassisk grill) är en sorts bufférestaurang, där det finns en buffé med sallader och mycket annat. Men det tyngsta skälet till att man går till en restaurang av detta slag är naturligtvis köttet. Det går hela tiden omkring servitörer med alla möjliga sorters kött som de skär upp direkt vid bordet. Köttet är oftast mycket gott och av hög kvalitet och man får äta sa mycket man orkar.

Vår reseledare Jon hälsade oss välkomna till middagen. Tyvärr satt jag  ur ”hörselsynpunk” dåligt till och hörde därför, i det allmänna restaurangsorlet, inte riktigt vad han sa. Hans välkomsttal möttes i vart fall av applåder, och då inte bara från vårt eget bord utan även från andra håll i restaurangen. Uppenbarligen applåderar brasilianare inte bara sina egna talare, utan även andras, något som naturligtvis förhöjer stämningen på en restaurang.

Vid middagens avslutning höll Hasse för oss övrigas räkning ett tacktal till Jon och Karl-Erik, för deras förtjänstfulla insatser som reseledare. Hasse menade att de hade uträttat ett förstklassigt arbete både vad gällde planering som genomförande, och att resan hade blivit till en oförglömlig upplevelse för oss alla. Allt hade fungerat på ett strålande sätt, utan något som helst mankemang. Dessutom hade vid linjedopet Nepuni-Ordens livmedikus (Karl-Erik) botat oss från sjukdomar som vi inte ens kände till att vi hade! Med dessa ord överlämnades så presenter till Jon och Karl-Erik, bestående av en karta i pergament över Sydamerika, samt miniatyrflaskor med olika sorters sockerrörsbrännvin.

Efter middagen begav sig några gruppdeltagare  till en ”sambaskola”. Sambaskolorna är i själva verket olika klubbar som tävlar i flera olika divisioner om att ta hem titeln i den årliga stora paraden. I klubbarnas paradtåg kan det ingå flera tusen deltagare där varenda en har en noggrant intränad koreografi. Träningen och repetitionerna börjar redan under hösten, och inför karnevalen är skolorna öppna för allmänheten flera dagar i veckan. Speciellt lördagar lär vara en bra dag för att få uppleva en kväll med drag i, något som bekräftades efteråt av våra besökare.

Sockertoppen

Ett annat lika självklart utflyktsmål var ”Sockertoppen” (portugisiska de Açúcar), ett berg i Rio som har formen av en sockertopp. SockertoppenSockertoppen ligger i utkanten av Guanabarabukten och mäter 396 meter över havet. Berget består precis som de flesta uppstickande berg i området av granit och kvarts.

Toppen kan nås genom en linbana, ursprungligen byggd 1912, vilken är uppdelad i två delar. Linbanan börjar i Praia Vermelha, med mellanlandning på Morro da Urca. Sockertoppen erbjuder en strålande utsikt över Rio. På toppen finns också en vacker parkanläggning. Berget är förutom välbesökt av turister även populärt bland bergsklättrare.

Escadaria Selarón

Intressant var det också att ta del av ”Escadaria Selarón”, i stadsdelen Santa Teresa, en världsberömd trappa i Rio. Escadaria SelarónDetta är ett verk av den i Chile födde konstnären Jorge Selarón, som ser sin skapelse som en gåva till det brasilianska folket.

1990 påbörjade Selarón en ”renovering” av den långa trappa som låg utanför hans hus. Sedan dess har han oförtrutet prytt denna trappa med en mångfald av kakel- och keramikplattor samt egna målningar, ofta i de brasilianska färgerna blått, grönt och gult.

Trappan har 250 trappsteg och är 125 meter lång, och är täckt med mer än 2.000 kakelplattor, med alla möjliga motiv från över 60 länder världen över. Selarón betraktar sitt verk som aldrig fullbordat och säger att denna galna och unika dröm får sitt slut först när han är död.

Copacabana

Många anser att Rio är en av världens vackraste städer, där höga berg, inlindade i regnskog, kastar sig rakt ner i havet. CopacabanaVi vistades i staden i knappt fyra dagar, med ett program späckat av utflykter och andra aktiviteter. Vi bodde centralt på ett hotell som låg endast ett par kvarter från den legendariska stranden vid Copacabana. Hela tiden hade vi tillgång till en mycket kunnig guide, en svenska som bott i Rio sedan flera decennier tillbaka.

FANTASTISKA STRÄNDER

Tusen och åter tusen brasilianare badade eller promenerade längs Rios fantastiska stränder den långhelg som vi råkade vara i staden. Och detta i trettiofemgradig värme. Jag kunde under min egen långpromenad konstatera att Brasiliens framgång i fotboll är lätt att förstå när man ser myriader av ungdomar på stranden proffsigt leka med lika många bollar i luften, och detta på ett sätt som man inte ser någon annanstans.

Rio De Janeiro

Från Manaus flög vi knappt 300 mil i sydöstlig riktning till Rio de Janeiro, som väl får betraktas som Brasiliens mest kända och berömda stad. På vägen dit mellanlandade vi i Brasiliens huvudstad Brasilia, som officiellt blev huvudstad 1960, efter att tidigare Rio de Janeiro haft denna roll.

Rio de Janeiro (som betyder ”januaris flod”) är en av de större städerna i Brasilien. Staden, som är huvudstad i delstaten med samma namn, har ungefär sex miljoner invånare. Om man räknar med helaKRISTUSSTATYN storstadsområdet, så bor här över elva miljoner invånare.

Rio de Janeiro ligger vid Brasiliens sydöstra kust, och är kanske mest känt för sin karneval. En stor kommande begivenhet, som kommer att göra staden än mer känd, är naturligtvis de Olympiska sommarspelen, vilka hålls i Rio 2016.

KRISTUSSTATYN

En given utflykt var ett besök vid ”Cristo Redentor” (Kristus frälsaren), som är namnet på den mycket välkända Kristusstaty som är belägen på det 710 meter höga berget Corcovado, och som blickar ut över staden Rio de Janeiro. Den är förutom symbol för kristendomen ett kännetecken för såväl Rio som för Brasilien. Statyn är 38 meter hög och väger 700 ton.

Som lite kuriosa kan nämnas att det var Skånska Cement som levererade betong till fundamentet för Jesusstatyn.

DRINKEN  CAIPIRINHA

Caipirinha är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaca, lime, rörsocker och is. Vanligtvis tillreds drinken genom att delade limefrukter, socker stöts med en mortelstöt av trä (muddlare) i ett whiskyglas, därefter tillsätts krossad is och cachaça och man serverar med en drinkpinne och sugrör.

Spännande program

Under de dagar vi vistades på lodgen genomfördes ett omfattande program, med alltifrån kajmanspotting till pirayafiske (med fångst som sedan avnjöts vid middagen). PirayafiskeVidare en utflykt till en närbelägen nybyggarbosättning, för att där få information om den omfattande nyodlingen i Amazonas. En dag hade vi också en vandring i djungeln, där våra synnerligen kunniga guider gav information om det mesta av intresse.

Överhuvudtaget gavs under hela vår Brasilienresa en rikhaltig och initierad information om de aktuella resmålen.

Det var fantastiska dagar i en helt annorlunda miljö. Tyvärr såg man inte så mycket av djurlivet, det handlade mest om fåglar och en och annan kajman. Dock var djungelns alla ljud ständigt närvarande i en kakafoni av olika djurläten. Den rov- och tjuvjakt som tidigare bedrivits har tyvärr kraftigt åderlåtit viltbeståndet, men numera är dock många av djuren fridlysta.

Amazon lodge

Från Manaus till Amazon Lodge, där vi skulle vistas i fyra dagar, gick färden i olika etapper med bil, motorbåt, minibuss och till sist små snabbgående båtar. Amazon lodgeLodgen, som ligger mitt inne i orörd djungel cirka åtta mil söder om Manaus, innebar en knappt fyra timmar lång resa.

Denna tripp bjöd på mycket intressant att titta på, bl.a. kajmaner som låg och vilade längs flodstränderna. Vi passerade också det märkliga fenomenet ”Meeting of Waters”, där den svarta floden Rio Negro och den bruna floden Solimoes möts. De olikfärgade vattnen avgränsas av en tydlig linje där floderna flyter samman.

Den på vattnet flytande Amazon Lodge ligger i ett mycket vackert område av regnskogen, vilket möjliggör utflykter av olika slag. Lodgens policy är att göra utflykterna i små grupper, för att alla skall kunna se och höra på bästa sätt.

Trots att egen toalett saknas på rummen, så håller förläggningen med 18 rum en hög klass. Dessutom finns det bar, restaurang (alldeles utmärkt kök!) och reception, samt en mycket trevlig uteplats. Ett eget elverk svarar för nödvändig elproduktion.

Lodgen ligger naturligt inplacerad i den natursköna omgivningen. Den återspeglar på ett säkert sätt lite om hur det är att leva i Amazonas regnskog. Det går bra att besöka lodgen året om, även när det är regntid. Regntiden inleds i slutet av november och slutar i juni. Det svarta vattnet gör att myggen inte trivs bra, vilket begränsar risken för malaria. Vid lodgen går det också att bada i det varma och sköna vattnet.

Linjedop

I Macapá genomfördes också – ute på Amazonfloden – vårt med spänning emotsedda linjedop. Linjedop eller ekvatordop är en skämtsam ceremoni ombord på fartyg som anordnas vid passage av Ekvatorn. AmazonflodenEnligt gammal sjömanstradition skall alla som för första gången passerar Ekvatorn, ”linjen”, till sjöss bli döpta av kung Neptun. Äldre benämningar är ”hönsning” eller ”sotning vid linjen”. Traditionen med linjedop är mycket gammal och finns i såväl handelsflottan som örlogsflottan. Vanligtvis utfärdas ett ”dopbevis” efter ceremonin, vilket intygar att den som blivit döpt är en ”befaren” sjöman.

Efter att vid ekvatorlinjen ha ankrat upp det mindre fartyg som var chartrat för ändamålet genomfördes så dopet under högtidliga former, med vår resledning från Neptuni Orden som de tunga officianterna, d.v.s. främst kung Neptun samt Astronomen och Doktorn. Efter genomgången och förödmjukande behandling, examination av doktorn och ett rejält vattendop i medförd bassäng, allt beledsagat av åtskilliga skratt från åskådarnas sida, erhöll vi så våra dopbevis.

Från Macapá gick färden vidare med flyg, cirka 150 mil i västsydvästlig riktning, till Manaus mitt inne i Amazonas djungler. Manaus, med knappt två miljoner invånare, är huvudstad i delstaten Amazonas. Staden grundades 1669 som en liten oas i regnskogen, där Rio Negro mynnar i Amazonfloden.

Manaus har ett mycket vackert och anrikt operahus – som vi hade lyckan att få besöka – från tiden då staden var centrum för Brasiliens gummiproduktion. Ursprungligen var gatorna runt operahuset täckta av gummi så att vagnarna som körde förbi inte skulle störa operan!

Fortaleza – Macapá Brasilien

Fortaleza

Vårt första resmål i Brasilien, efter ett flyg över Atlanten från Lissabon, var miljonstaden Fortaleza på Brasiliens nordöstra atlantkust. FortalezaFortaleza, som betyder fästning på portugisiska, är Brasiliens femte största stad och är huvudstad i delstaten Ceará. Fortaleza är nog mest känd för att vara en populär semesterort för bad och rekreation, och lockar varje år tiotusentals soltörstande turister från hela Brasilien. Vi tillbringade endast en dag i staden, vilket faktiskt kändes tillräckligt. Det blev i vart fall lite tillvänjning till den trettiogradiga värmen och de äventyr som komma skulle.

Macapá

Efter en cirka 150 mil lång flygtur mot nordväst, som på slutet gick över Amazonflodens omfattande delta, nådde vi Macapá som är huvudstad i delstaten Amapá i Brasilien. Staden ligger nära det landområde där Amazonfloden mynnar ut i Atlanten. Macapá ligger exakt på ekvatorlinjen och har också ett stort monument som lyfter fram detta, ”Marco Zero”. I närheten av monumentet finns också en fotbollstadion, där vardera halvan av planen är lokaliserad i motsatta hemisfärer!Macapá

Brasilien är ett av de länder världen som har mest ojämlik fördelning av sitt lands resurser. I nordöstra Brasilien, där Macapá ligger, är fattigdomen särskilt utbredd. De flesta människor lever under usla förhållanden i kåkstäder som hela tiden expanderar. I de finare delarna av städerna bor de rika invånarna bakom höga murar. Segregationen får betraktas som närmast total.